Varför är det så lätt att göra fel?

I debatten om hur vi ska minska mänsklighetens påverkan på klimatet och ekosystemen finns det en grundläggande fråga som jag upplever att vi ställer oss lite för sällan: Varför är det så lätt att göra fel?

Jämfört med vad som krävs för att hejda klimatförändringen och utarmningen av våra ekosystem går utvecklingen alldeles för långsamt. Detta trots ett stort engagemang från såväl näringsliv, politik som det civila samhället. Varför är det så?

Ett exempel är de hundratals, eller kanske tusentals miljarder dollar som globalt sett årligen går till att subventionera fossila bränslen. Fossila subventioner gör dubbel skada: ett stöd till sådant vi inte vill ha och mindre medel till det vi vill ha, exempelvis omställning till fossilfritt. Det kan handla om exempelvis direkta bidrag eller skatteundantag. Det har gjorts olika försök att uppskatta hur stora de klimatskadliga subventionerna är, och summan blir lite olika beroende på hur man räknar. Alltifrån OECD/IEAs beräkning som landar i 373 miljarder dollar per år, till IMFs som även inkluderar en uppskattning av externa klimatskadekostnader, som landar i summan 5 300 miljarder år. Hur man än räknar är det lätt att konstatera att klimatskadlig verksamhet får väldigt mycket stöd.

Hur ser det ut i Sverige då? Naturskyddsföreningen lanserade nyligen rapporten Avveckla klimatskadliga subventioner som kartlägger just detta.

Några exempel:

  • Reseavdrag kostar staten 5,6 miljarder kronor per år, varav minst 1,7 miljarder kronor enligt Skatteverket är fusk. Den ursprungliga målgruppen – glesbygdsbor med höga kostnader för arbetsresor – är idag i minoritet bland de som gör avdrag.
  • Den som kör en förmånsbil får en rejäl rabatt (omkring 20 procent) jämfört med om hen hade köpt bilen själv. Det kostar staten nästan 2 miljarder kronor per år.
  • Energiskatt på diesel, som är tänkt att bland annat täcka kostnaderna för luftföroreningar, är nedsatt till ett värde av 8,24 miljarder kronor per år.
  • Inrikes och utrikes resor med flyg är undantagna från energi- och koldioxidskatt. Flyget betalar alltså inte sina miljökostnader och staten går miste om en intäkt på minst 7,2 miljarder kronor per år.

Att avveckla dessa subventioner görs förstås inte över en natt. Vissa subventioner styrs av internationella regelverk och att avveckla dem kräver internationella förhandlingar. Andra subventioner utgör stöd som är nödvändiga för utsatta människor eller branscher och kompensation kan bli aktuellt. Men att behålla dem och på så sätt minska incitamenten att lämna den fossila eran är inte särskilt klok klimatpolitik.

Totalt uppgår de svenska klimatskadliga subventionerna till 30 miljarder kronor – lågt räknat. Det är pengar som skulle kunna göra nytta någon annanstans, och göra det lite lättare att göra rätt.

Johanna Sandahl
Ordförande, Naturskyddsföreningen



Källa: Fastighetsnytt