Reflektioner från Mipim 2019

Årets upplaga av Mipim är över. Om fyra dagar i varma och soliga Cannes ska sammanfattas i ett enda ord så är det ”avvaktande”.

Trycket i Cannes var markant lägre än exempelvis ifjol eller året innan. Stämningen var för all del god och glad, men det märktes ganska tydligt att det inte var lika många på plats som de senaste åren och det gällde inte endast den svenska delegationen.

Några anmärkte på att antalet britter var ovanligt stort, i alla fall i förhållande till andra nationaliteter. I dessa Brexit-tider kan det måhända te sig som lite underligt eller så är det just på grund av Brexit, som just nu verkar ha kommit på skam, som britterna ”vallfärdat” till Rivieran. Utträdet ur EU behöver inte vara negativt för den brittiska fastighetssektorn men det ställer andra krav på att man är aktiv och synlig, om inte annat för att visa den övriga marknaden att man fortsatt är intresserad av att göra affärer.

Utan att ha sett någon officiell statistik över deltagarantalet, den är dessutom lite vilseledande då väldigt många av dem som reser till Cannes under Mipimveckan aldrig löser någon biljett till mässan, så kan jag tänka mig att antalet britter var ungefär lika stort medan andra nationaliteter var relativt underrepresenterade. Hursomhelst var det bestående intrycket att det inte var lika många människor på plats, det märktes på mässan, på gatorna och framförallt på restaurangerna. Jag har till exempel aldrig tidigare reagerat på att det kring lunchtid funnits lediga bord på restaurangerna utanför Palais des Festivals och att folk inte stått och köat. Snarare har jag under tidigare år reagerat på hur svårt det varit att få bord.

Avvaktande var ordet och om man ska försöka hitta någon förklaring så kan den ligga i det faktum att världskonjunkturen har börjat mattas av, något som märks inte minst i Europa som ju trots allt är Mipims största upptagningsområde. När konjunkturen börjar mattas av blir kostnadskontrollen i näringslivet givetvis lite hårdare, då det förväntade intäkterna minskar, och det gäller givetvis fastighetsbranschen liksom näringslivets andra grenar. Dessutom blir riskmedvetenheten större. Det i sin tur leder till att inte riktigt lika många får åka på mässor vilket torde vara den främsta anledningen till att Mipim lockade lite färre besökare än ifjol.

Ett ämne som kom upp i många samtal var läget på den svenska marknaden. Det råder inget tvivel om att den alltjämt är stark men många förbryllas över de rekordstora transaktionsvolymer som noterats under årets första två månader där fastigheter för 25 miljarder kronor bytt händer i endast 48 transaktioner. Man frågar sig vart marknaden är på väg; en urstark marknad efter nästan tio år av en stark marknad sticker så klart ut.
Synnerligen i en tid av ökad ekonomisk ovisshet och stigande centralbanksräntor, även om de flesta verkar tämligen säkra på att åtminstone Riksbanken kommer att nöja sig med den höjning som gjordes i december.

Transaktionsrådgivare eller advokater, det spelar ingen roll vem man pratat med – alla har haft fullt upp i början av året. Är det den sista sucken eller kommer vi att ha en stark marknad även framöve? Den frågan ställer sig nog många just nu.

Slutligen, den svenska delegationen på årets Mipim var mindre än många gånger förr och det som många också observerade var att förtroendevalda i stort lyste med sin frånvaro. Undertecknad såg faktiskt bara en enda politiker (som jag känner igen) på plats på Mipim och såvitt jag vet var ingen där från de tre storstäderna.

Årets upplaga av Mipim var den 30:e i ordningen och trots det som framkommit ovan är det en vibrant 30-åring. Mipim är alltjämt en bra och viktig mötesplats och kommer så att förbli.

Det snackas en hel del om att Mipim inte är lika relevant som förr och förvisso stannar allt fler bolag, profiler och kommuner hemma men relevansen går likt den ekonomiska konjunkturen i cykler. Man ska därför kanske inte dra allt för stora växlar om själva mässan på det faktum att fler stannar hemma, det kan lika väl vara ett tecken på en lite svagare konjunktur och att marknaden på sikt blir lite mer avvaktande.

Sverrir Thór



Källa: Fastighetsnytt