Omvända roller i Portugal

Portugal har länge lockat skandinaver och britter med sol och bad, god mat och låga huspriser. På senare tid har andra grupper dock tagit över marknaden. Numera kommer investerarna från Kina, liksom Brasilien och Angola – Portugals tidigare kolonier. Rollerna är med andra ord rejält ombytta.

Presentaffären i Lissabons Rato-kvarter har det mesta man kan förvänta sig som turist till staden: kakburkar i form av klassiska portugisiska ”remodelado”-spårvagnar, små kakelplattor med stadsmotiv, och till och med kitschiga sardinburkar fyllda med godis istället för Portugals fiskklassiker. Portugal är ett stort och populärt turistland, som bara ifråga om svenskar varje år lockar cirka 110 000 turister. Turism står också för en sjättedel av Portugals hela BNP.

Vissa stannar dock väsentligt längre än några veckors solsemester. Särskilt pensionärer från Sverige och andra EU-länder har faktiskt helt flyttat till Portugal, eftersom landet hittills har erbjudit betydande skattelättnader till äldre som folkbokfört sig där. Sedan 2009 har över 2 300 svenskar flyttat till landet, varav 777 personer bara under 2017. Anledningen är framför allt att man har kunnat ta ut tjänstepension från privata arbetsgivare helt skattefritt vid bosättning i Portugal. Sedan kan man bo i skatteparadiset i tio år.

Den svenska regeringen har diskuterat upplägget med Portugal, som emellertid ännu inte börjat beskatta de inflyttade pensionärerna hårdare. Sveriges finansminister Magdalena Andersson är kritisk till upplägget.

– Om man flyttar till Portugal för att man tycker om fado eller vinho verde, eller vill ha ett skönt klimat, då ska man kunna göra det. Men flyttar man bara för att undvika skatt, då tycker jag man ska se sig själv i spegeln om man verkligen kan stå för det beslutet, sade Andersson förra året i Uppdrag granskning om skatteflykten till Portugal.

Foto: Joakim Rådström.

Nu är det inte bara svenskar och andra européer som söker sig till fadons och det goda vinets Portugal, utan även många utomeuropeiska lusofiler (Portugalälskare). En anledning står att finna i finanskrisen 2007-2008, då landet snabbt hamnade på ekonomiskt obestånd. Även om inte fallet blev så allvarligt som i Grekland, behövde Portugal snabbt minska offentliga utgifter och locka till sig utländskt kapital.

Ett sätt att främja investeringar blev att lansera ett system för så kallade ”gyllene visum” till landet. Genom dessa kan investerare från utanför EU få fullt giltiga uppehållstillstånd i Portugal mot att de köper fastigheter motsvarande minst 500 000 euro. Om fastigheterna är över 30 år gamla, eller ligger i områden med renoveringsbehov, räcker investeringar om 350 000 euro.

– Priserna här är högre numera, men det kan man nog inte ändra på. Och många stadsdelar där utlänningar nu köper fastigheter var tidigare döda, så det har ju blivit bättre, säger Joaquim Chambel, VD för Colliers i Portugal.

Chambel berättar hur trenderna växlat under de senaste åren, och hur numera bland annat skandinaver, britter och amerikaner kommit att stå tillbaka för den nya världens investerare.

– De är en ganska mångfaldig grupp nu. Och de som driver upp priserna i storstäderna är kineser och – numera mycket starkt – brasilianare, samt fransmän. Och så personer från länder som har stora problem just nu.

Extra intressant är att investerare från Portugals tidigare kolonier numera hittat till sin forna kolonialmakt för att köpa fastigheter där. Framför allt gäller det som Joaquim Chambel säger Brasilien, men även köpare från ett antal portugisiska ex-kolonier i Afrika har strömmat till. En omvänd kolonisation, kan sägas, om man vill hårdra det.

Ett intressant fall utgörs av Angola. Detta land i sydvästra Afrika, nästan tre gånger så stort som Sverige, gjorde sig inte självständigt från Portugal förrän 1975, efter många år av befrielsekrig. Redan under 70-talet hittades olja i Angola, men kamp om makt och resurser ledde snabbt till ett blodigt inbördeskrig i landet, som sedan rasade ända till år 2002.

– Men från och med 2002 hade de plötsligt stora pengar att investera, när kriget var slut, berättar Celso Filipe, journalist på den portugisiska tidningen Jornal de Negócios i Lissabon.

Celso Filipe är författare till boken “O Poder Angolano em Portugal”, eller “Angolanernas makt i Portugal”, och har djupgående expertkunskaper om de angolanska investeringarna i den forna kolonialmakten. Över starkt kaffe på den stimmiga redaktionen för den viktiga affärstidningen berättar han mer om bakgrunden till sin research.

– Jag tyckte alltid att Afrika, och särskilt Angola, var viktigt för Portugal, och vi kunde förmedla information om dessa marknader till Europa, fortsätter Celso Filipe.

Sedan oljeboomen i Angola har många stormrika angolaner investerat i säkra investeringar i tryggare miljöer, såsom fastigheter i Europa och USA. Särskilt intressant har Portugal varit, framför allt tack vare den självklara språkgemenskapen. Och i samband med Portugals ekonomiska trångmål i samband med finanskrisen accelererade investeringarna.

Resultaten är att många av de största nationalklenoderna i Portugal nu befinner sig i angolansk ägo. Till exempel gäller det den karakteristiskt gröngula fotbollsstadion för laget Sporting Lisboa, vars störste ägare är den angolanske affärsmannen Álvaro Sobrino, tidigare vd för banken Banco Espírito Santo Angola.

Men den kanske största investeraren alla kategorier är den forna presidentens dotter, Isabel dos Santos, vars förmögenhet idag sägs uppgå till motsvarande 30 miljarder svenska kronor. Något som gör henne till Afrikas rikaste kvinna.

– Som presidentens dotter har hon haft det lättare. Men många andra som hade motsvarande möjligheter som henne utnyttjade dem inte, säger Celso Filipe.

I Portugal har Isabel dos Santos bland annat investerat stort i telekombolaget NOS, energibolaget Galp samt flera portugisiska banker. När den tidigare presidentens dotter åker runt världen passar hon sedan på att visa upp sina tillgångar, som när hon flashade en 404 karat stor diamantring på filmfestivalen i Cannes 2016.

Baksidan är att Angola är ett av världens mest ojämlika länder, där nästan 70 procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Landets tidigare president, Isabels far José Eduardo dos Santos, styrde mellan 1979 till 2017, och har gjort sig ökänd för att berika sig själv, sin familj och sin närmaste klan. Idag har en ny president tagit över, men samma elit styr fortfarande i stor utsträckning.

– Jag hoppas att de verkligen vill utveckla landet. Men frågan är om de vill vara rika eller skapa rikedom. Det är vägvalet, kommenterar Celso Filipe.

Investeringarna i Portugal från Angola – ett av världens mest korrupta länder – har lett till kritik från civilsamhälle och experter i Portugal och internationellt. Men när Portugal var på väg att börja undersöka korruptionsanklagelserna hotade Angola med att bryta förbindelserna länderna emellan. Kort därefter lämnade den portugisiska utrikesministern fram en ursäkt till Angola för anklagelserna, och målen föll.

Samtidigt stod Angola på höjden av sin oljeproduktion och rikedom just vid samma tid som finanskrisen 2007-2008 – samma kris som drabbade Portugal så hårt. Men för några år sedan föll oljepriserna och inkomsterna till Angola sinade.

– Nu investerar inte angolanerna längre. Vi har själva fått en stor kris i ekonomin nu när oljepriserna gått ned, säger Paulo Soares, restaurangchef på den angolanska restaurangen Casa de Angola i Lissabon.

Angola är även efter den mångårige före detta diktatorn dos Santos styre en starkt auktoritär stat, och Paulo Soares påpekar skyndsamt att han inte är intresserad av politik. Han lägger dock fram sin syn på de välkända angolanska satsningarna i Portugal.

– Det är i alla fall fler portugiser som investerar i Angola än angolaner som investerar i Portugal. Och miljardärer runtom investerar ju alltid i andra länder, säger han efter att ha ställt fram en tallrik rykande het angolansk Kyckling Muamba och polenta på maniokmjöl.

Även Colliers siffror visar att den angolanska storhetstiden är förbi för den här gången. Det gäller dels fastighetsinvesteringar, men även ansökningar för gyllene visum, bland annat eftersom Angola numera infört restriktioner för att föra ut hårdvaluta ur landet.

– Angola går igenom en svår tid ekonomiskt sett, och en mycket svår tid ifråga om rörlighet för valutan. Och de angolaner som kan köpa den här sortens fastigheter uppgår kanske bara något tusental, säger Chambel.

Vi åker västerut, till det välbärgade semesterparadiset Cascais utanför Lissabon. Här står bland annat den pampiga glasskyskrapan Estoril Sol. I detta residens, som i folkmun kommit att kallas “Angolanernas hus”, har förmögna angolaner ibland köpt flera lägenheter på en gång. Kanske är investeringsboomen över för den här gången. Men i ett Portugal som fortfarande varmt välkomnar internationella investeringar från olika håll, och främjar affärerna genom generösa lagar, finns alltid köpare på kö, om än från nya länder.

Joakim Rådström
Frilansjournalist



Källa: Fastighetsnytt