Mormorseffekten öppnar upp staden

Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 2, 2019. 

Känner du till mormorseffekten? När en äldre kvinna sitter på en parkbänk uppfattas platsen som trygg och inkluderande. Vi behöver omskapa begreppet trygghet och ladda det med en äldre dam på en bänk. För det finns inget ord som passar bättre för oss som vill ha ett öppet och diversifierat samhälle.

Så hur bygger vi stad för alla? Jag tror på de goda exemplens makt. Förra sommaren genomförde vi ett projekt tillsammans med Helsingborgs stad, Ebba Matz, Kulturhotellet, Nola och boende i närheten av Furutorpsplatsen. Parken hade tidigare upplevts som ödslig och otrygg och när staden satsade på att förbättra tryggheten i stadsdelen Söder genom sociala installationer fanns möjlighet att programmera om platsen. Numera slingrar sig ett färgglatt långbord fram mellan körsbärsträden. Här kan grannar äta middag, spela spel eller bara prata med varandra. Middagsbordet har fått flytta ut från den privata sfären till den publika och istället för att dela upp bordet i isolerade öar kan grannarna äta sin middag sida vid sida. Vid bordet sammanförs du med din stadsdel.

Spacescape, som bedriver forskning inom framtidens stadsbyggnad, har på uppdrag av ArkDes analyserat platsen och kan visa att parken faktiskt upplevs som tryggare nu när människor vill dröja kvar en stund. Så ja, mormorseffekten är minst sagt viktig. På liknande sätt behöver all stadsplanering bidra till att öppna upp staden, skapa gemenskap och miljöer där människor trivs. Som arkitekter har vi både ansvar och möjlighet att genomföra det.

Vi behöver bli bättre på att tänka långsiktigt, nyttja forskning, inleda samarbeten och föra en dialog runt en hållbar, tryggare och mer kreativ framtid. För att lyckas med det behöver vi se de värden som redan finns på plats när vi bygger i befintliga miljöer. När staden blir tätare är vi fler som ska dela på det offentliga rummet och mötet mellan människor blir mer berikande. Genom medskapandeprocesser kan vi garantera att staden skapas utifrån medborgarandans behov.

Jag tror att digitaliseringen gör att vi mer än någonsin behöver en fungerande och social närmiljö där vi känner oss trygga. Platser där vi kan mötas fysiskt och slumpmässigt över sociala gränser. Så bygger vi den socialt hållbara staden med stadsmiljöer som uppmuntrar till ett levande civilsamhälle. Vi behöver presentera en tydligare vision om staden som lyfter fram medborgarnas behov på lika villkor.

Med små medel kan vi justera en helhetskänsla och lyfta platsens potential. Mormor måste vilja slå sig ner på bänken i parken – för vi behöver hennes sällskap.

Ulla Bergström
Kontorschef Stockholm, White Arkitekter



Källa: Fastighetsnytt