Hönan, ägget och vi andra

Krönikan är tidigare publicerad i Fastighetsnytt nummer 2, 2019.

Jag vet inte hur det är med er, men jag har en förmåga att ibland förlora mig själv på Wikipedia. Denna till synes outtömliga källa till kunskap, helt skapad av de ingående användarna, fascinerar mig. Man kan gå in på en artikel och sedan låta sig föras med av alla länkningar tills man kommer på sig själv att ha tillbringat ett par timmar bland allt vetande. På senare tid har jag upptäckt ett mönster. Ofta vill jag gå in på Wikipedia när jag äter middag hemma och läser då om de olika ingredienserna jag använt. Ibland använder jag Wikipedia till att översätta ord mellan svenska, engelska och kroatiska, eller för att kolla upp vad saker heter på spanska eller franska.

Den senaste artikeln jag läste handlade om befolkningsutvecklingen i Stockholm. Till synes obeskrivligt tråkigt, men besöket provocerades fram av Regionplanekontorets senaste statistik som visar ett trendbrott – att befolkningen i Stockholms län för första gången på länge minskade under 2018. Nu målar jag med breda penseldrag här och rensar alltså helt på egen hand i statistiken genom ta bort utrikesflyttningsnettot. Mild panik utbröt hemma hos undertecknad då dennes analyser i det dagliga arbetet ofta grundar sig i just befolkningsökningen. Allt från BNP-tillväxt, inhemsk konsumtion, detaljhandelns omsättningsutveckling, bostadspriser, antal arbetsplatser inom kontorsintensiva branscher, behovet av nya bostäder och kommande infrastruktursatsningar grundar sig nästan helt på dessa prognoser.

Länets (regionens) kommuner är duktiga på att göra egna siffersnurror över befolkningsutvecklingen. Olika kommuner har helt olika sätt att arbeta på där somliga använder sig av framskrivningsanalyser och andra gör riktiga demografiska analyser. Jodå, det finns olika sätt att konstverka med befolkningsprognoser. Det skiljer något så oerhört, men ofta tycker jag mig skönja en högst ovetenskaplig korrelation mellan mängden grönområden eller överdäckningsbara räls- eller motorvägsleder. I några kommuner är befolkningsprognoserna relativt modesta, medan andra kommuner tar ett ordentligt tag kring deras potentiella framtida skatteintäkt och skriver upp befolkningen med 30, 40 eller fler procent under så kort tid som fem-sex år fram i tiden. Frågan man ställer sig är naturligtvis vad det är som kommer först i tankekedjan – antalet bostäder som man faktiskt kan bygga eller en prognos över hur många människor som vill bo i de bostäder som eventuellt byggs. Tror man att alla dessa människor ska flytta någon annanstans ifrån eller gör man den smakfulla bedömningen att kommunens invånare kommer att ligga mer med varandra (ja, eller med någon annan för den delen)? Oavsett vilket, så blir kommunens siffror allmän statistik som vi andra sedan börjar trolla med.

Stockholms befolkningstillväxt är annars en fascinerande historia och har präglats av stora inflyttningsperioder under stormaktstiden, den industriella revolutionen och under efterkrigstiden. Folkmängden i Stockholm har under andra perioder stagnerat eller rentav minskat tidvis på grund av svåra levnadsförhållanden, epidemier eller lågkonjunktur. På lång sikt har dock Stockholms befolkning alltid växt, från den medeltida småstad med cirka 100 invånare inom Stadsmurens gränser som ges av tillgängliga tänke- och skotteböcker i arkiven till dagens drygt två miljoner invånare som bor utan murar emellan sig. Industrialismen medförde den mest dramatiska folkökning som Stockholm upplevt. Mellan åren 1850 och 1900 ökade befolkningen från cirka 100.000 till över 300.000 invånare. Den tidens miljonprogram är det vi kan se på malmarna, snyggare än den modernare utgåvan om ni frågar mig. Expansionen fortsatte och mellan åren 1900 och 1950 ökade befolkningen till 744.000 invånare, alltså mer än en sjudubbling, eller vad man säger, på 100 år!

Jag ser med otydlighet vad det är för revolution som pågår för tillfället och som föranleder vissa kommuner att göra nästan lika vidlyftiga prognoser över sin egna storhet och befolkningsutveckling, men det finns all anledning att förhålla sig med ett kyligt lugn till dem. Om det är tillgången till teoretiskt byggbar mark, jakten på skatteintäkter eller en djuplodande demografisk analys som är hönan, ägget eller mitt emellan i kommunernas arbete med statistik återstår nämligen fortfarande att se.

Bojan Ticic,
Director, Head of Retail Capital Markets, CBRE



Källa: Fastighetsnytt