Heja Sveriges riksarkitekt!

Tillslut hände det, Sverige fick sin första riksarkitekt 2019. Ett tufft jobb, en fantastisk möjlighet, en utmaning – men framförallt en potential att lyfta diskussionen genom kunskapsöverföring, korsbefrukta branschen och i och med det tillsammans leverera bättre byggda miljöer.

Helena Bjarnegård, Sveriges riksarkitekt, har i detta nu säkert fullt upp med att hitta sitt nätverk för att göra avtryck, forma teamet på Boverket och framarbetandet av en nationell strategi. Jag hoppas att hon kommer prioritera att engagera och utbilda tjänstemän och politiker på kommunal nivå. Många av Sveriges 290 kommuner jobbar med utbyggnad av äldreboenden, idrottshallar, skolor/förskolor eftersom det råder en viss brist på dessa faciliteter, främst i våra storstadsregioner.

Kommuner som har svårt att få ihop pusslet; samhällsfastigheters varande, att vaska fram mark i rätt läge och tid, vem ska bygga, äga och förvalta dessa? Hur ska de bekostas och vad ska prioriteras? Lägg där till att det råder bostadsbrist i 243 kommuner. Det är på kommunal nivå som ansvar, mandat och utmaningarna ligger och här behövs stöd.

Av arkitekter ses arkitektur som ett verktyg för att skapa, gestalta och ge mervärde till våra livsmiljöer. Det viktigaste uppdraget kanske är att sprida kunskap och vägleda kommunerna; att poängtera vikten av verktyget istället för en kosmetisk finish. Jag är övertygad om att Helena Bjarnegård redan vet detta. Frågan är hur skall man nå ut till 290 kommuner där involverade tjänstemän med olika bakgrund ska ställa om och se samhällsbyggnad ur fler än ett perspektiv?

I samma linje är det lika viktigt att få kommuner att efterfråga kvalitéer och mervärde när de upphandlar privata aktörer samt ger anvisningar om mark. Det är enkelt att mäta och jämföra inlämnade prisbilder men hur jämför man kvalité i förhållande till eftersträvat resultat? Hur ska kommuner ställa om i dessa frågor, efterfråga och premiera kvalité framför högsta inlämnade bud på markanvisningar?

Och den ständiga bostadsbristen. En sak att glädjas åt är att frågan numera ligger hos finansdepartementet. Men för Bjarnegårds del, hur kan Boverket se över regelverket för att matcha det till hur samhället ser ut idag? Vad måste Boverket förändra för att aktörer ska kunna bygga rätt produkter till rätt målgrupp och med en anpassad kostnad för just den målgruppen. Reglerna som finns bör utredas av en tvärdisciplinär grupp som tar fram ett förslag på förändring eller rättare sagt en uppdatering.

Och viktigast av allt – tänk helhet. Så som vi ursprungligen byggde våra städer med skola, kyrka och torg mitt i byn. Hur kan vi återupprätta en sådan struktur? Kyrkan kanske har en annan innebörd idag och det är olika i olika kommuner. Identifiera respektive kommuns ”kyrka”, skola och torg i förhållande till bra och flexibel kollektivtrafik. För att åstadkomma sådana strukturer samt de bäst utformade miljöerna måste samverkan mellan offentliga markägare och privata utvecklare förbättras. Markanvisningar behöver paketeras med mer eller mindre lukrativt innehåll som utvecklas i kombination. Tänk helhet i hållbar stadsutveckling och kräv inte samma pris på olika delar. Framförallt för att möjliggöra upprättande av goda gestaltade offentliga miljöer; samhällsfastigheter och publika rum. Dessa kan omöjligt ha samma vinstkrav och därmed bör de även ha olika utgångslägen.

Förhoppningsvis lyckas vår nya riksarkitekt förmedla helhet och arkitektur som verktyg till samtliga kommuner. Förmedla behovet av förändring på krav och mål och hur man genomför dessa. Vårt gemensamma intresse – publika miljöer och platser måste byggas på ett sätt som kommunicerar kvalité och stolthet för alla invånare.

Linda Schuur
Affärsutvecklare, stadsbyggnad och arkitektur, Serneke Projektutveckling



Källa: Fastighetsnytt